Freedom line

Hade glömt bort denna fantastiska låt. Ramlade över den igen härom veckan. En grym kombo med en vokal insats av artisten med det fantastiska namnet King Everall med efterföljade toast av Johnny Ringo. Låten är inspelad 1980, alltså i dancehallens begynnelse. Drivet i låten är grymt, basgången formligen studsar fram och när Ringo tar över micken blir det magiskt.

//Ranking Jeppe

Annonser

If a song is nice record it twice!

Ibland när man lyssnar på reggae kan man bli både förvånad och förvirrad. Och just det kan bli fallet när man lyssnar på Jah golden pen med Sylford Walker. Låten finns inspelad och utgiven i två olika versioner där skillnaden dem emellan är ganska stor. Originalinspelningen är en galet bra låt där Sylford Walker ensam håller i sjungandet. Så långt är allt enkelt och lättförståeligt. Det som sedan händer är att det kommer ut en version till av låten, när och varför har jag ingen aning om. I den versionen är han inte längre ensam, det finns en kör som lägger lite stämsång här och där. Sjukt snyggt! Sylford Walker själv har dessutom ett helt annat röstläge och hans röst spricker och låter bra mycket mer sliten. Vilken är bäst? Helt omöjligt att avgöra, båda låtarna har sina styrkor. Men jag är själv väldigt svag för den senare versionen. Samma man, samma låt, men helt olika.

/mikael

Förstasläpp

andrasläpp

Högst upp på önskelistan

Där uppe i toppen på listan över sjuor som jag väldigt gärna vill ha finns Bagga – Daughter of Zion. Men det finns en stor anledning till att det ännu inte hänt, och det är priset. För att komma över den här låten på vinyl måste man lätta ganska ordentligt på lädret, typ i nivå med en halv charterresa till Medelhavet. Men när man lyssnar på denna magiska låt från slutet av 70-talet så är frestelsen stor. Bagga som kanske mest är känd som en av medlemmarna i det brittiska bandet Matumbi har här lyckats få till superkvalitet.

/mikael

Djupa rötter

Varje dag är en bra dag för en låt av Culture. Att välja ut en favorit bland Cultures alla episka låtar är helt omöjligt. Här kommer ett exempel som jag just idag håller högt. Från skivan Harder than the rest. En skiva som förövrigt endast innehåller bra låtar. Toppreggae!

Culture – Behold

/mikael

Tung, tyngre, tyngst

Efter ett långt uppehåll så är vi äntligen tillbaka med ett inlägg. Den här gången med en låt som orsakar sköna vibrationer på trumhinnan. Håll i hatten! Det produceras tungt hos Wackie´s.

Prince Douglas – March down Babylon

/mikael

Rise and shine!

Efter ett par låtar med brittiska artister är det nu dags att komma hem till reggaens ursprung. Och varför inte göra det med en av den jamaicanska musikens största stjärnor, Bunny Wailer med låten Rise and shine. Rise and shine är en mycket bra låt, med en text som säger så mycket. Det finns två olika skivversioner av låten, båda helt magiska fast ganska olika. Men här kommer dock ett live-framträdande av låten. För mig är det svårt att vara oberörd när jag ser det här klippet. Musiken är tajt, blåset mäktigt och Bunnys framträdande så fyllt av känslor. Tungt så det förslår. /mikael